onthefirstpageofmystory

Orolig...imorogon visar det sig om min son får umgänge med sin pappa som sitter i ett av Sveriges hårdaste fängelsen trots att vi lever med skyddade personuppgifter - Bättre en dålig pappa än ingen alls är kommentaren domaren la som satt sig hårt in my mind... Håller definitivt inte med då min son skall vara tvungen att sitta flertal timmar i en bil med en socilasekreterare (de är i mot umgänge) för att få träffa sin pappa som han inte vill. Han har inte åldern inne att få bestämma själv.
Jag trodde aldrig i hela mitt liv att det fanns en suck om att han kunde få umgänge med allt vad vi har gått igenom, samt de hårda straffet han fick gentemot mig. Jag är livrädd, vad ska hända nu? Hur kan samhället få fungerar så här? Var det föräldrarna det plötsligt handlade om och inte barnet? Känns som om jag hade vetat  detta kunde jag lika gärna ha stannat. Klart att han kommer få ut ur vårat barn var vi bor och då är jag ju ändå död så vad spelar de för roll? Då kommer min son ändp inte ha någon mamma. Då kunde jag lika gärna bespara mig och alla mina nära och kära det här och stå ut...
Känner mig så känslig och sårbar...att någon annan ska ta beslut över hur mitt barns liv kommer bli och om jag skall få leva eller inte. Om domaren dömer att de ska bli umgänge hoppas jag att HAN kommer ha mitt liv på hans samvete resten av hans liv.

Jag fattar bara inte hur det svenska samhället fungerar ibland. Men jag kommer inte ge mig, men jag tycker att det får räcka med problem nu. Det ända jag strävar efter är trygghet och lugn &ro.. no more drama in my life.
 
My life inside a box fortsätter...jag kan inte ur för jag känner mig trapped. jag har livstid... och han är snart fri...

Foto by me..

Denna bild jag tog i skogen får mig att känna ett inre lugn..