onthefirstpageofmystory

Jag har försökt intala mig själv att han har fullt upp med sitt liv sen han kom ut. Men utifrån hans agerande på vissa fronter så vet ja att han letar. Jag får höra saker som får mig att tro att han vet vart ja bor. Sverige är litet de känner man verkligen när man är 'jagad'. Försökt tänka realistiskt om att de inte sika kunna gå men när jag fick höra en skvaller här om dagen så verkar de som om han är närmare än vad jag trott. De får mig stressad och fylld med ångest. Vart ska jag egentligen ta vägen? Om ja blir tvungen att flytta här i från vilket ja verkligen hoppas på att ja inte behöver. Så måste d bli utomlands. Även när ja börjar tänka så,känns även världen liten. Man kan stötta på vem som helst när som helst. vill bara ha tillbaka den där känslan f-* U.. I DONT GIVE A F-K! Men just nu gör ja de för ja vet att då länge inte polisen ger mig ett vapen som skydd så kommer ja inte kunna skydda mig från honom. de här får mig att bli precis vansinig! Nehe..känns hopplöst ibland att gå och vänta på att han skall dö för att mitt liv ska få börja eller att han ska göra något dumt. De flesta som åker dit enligt polisens forskning söker aldrig upp den tjejen igen..men ja vet till 100 procent att han gör de och han har redan börjat... nehe återgå till vardagen då..