onthefirstpageofmystory

mmm...sömnproblem, sömnstörningar har jag... och varför jag har det är ganska uppenbart med alla trauma jag utsatte mig själv för under mitt liv. Rätt intressant är att man kan aldrig veta den människa man har framför sig vad den bär på insidan, vi är bara ett skal fyllt med händelser och minnen... Det är det livet bygger på att spara på minnen. Och dessto fler fina minnen man har dessto bättre mår man?
MIn lille pojk har inte hört av sig ännu..var bara förbi och drog runt och prasslade med påsar och drog i byrån..men efter han gått hade han inte tagit med något. Vet inte riktigt hur han tänker. Saken var att vi diskuterade en händelse i lördags om att jag satt och väntade på honom och han berättar inte förrän 2.30 att han är med vänner och kommer att vara ute med de ett tag till...det fick mig att små sura i 3 dagar och sen så sa jag åt honom om det och så blev det ett herrans liv. "SUCK" och nu har han inte kommit, ringt el skickat sms sen dess. jag blir så trött...men så är det med mig nu, hårda bud..jag har inte hört av mig heller men tycker att de får han göra så jag väntar annars får vi helt enkelt skita i allt och de är snart!

ANg. sömnproblemen...ja ja är ju vaken 3.35 fastän jag tog min sömn medecin för 1 timme sen och det har inget att göra något med min pojkvän att göra. Den enda gången jag sover som kung är när jag har haft SEX. Vilke tjag behöver nu...snart :9

Natti...eller jag ska väll återgå till tvn :)

Orolig...imorogon visar det sig om min son får umgänge med sin pappa som sitter i ett av Sveriges hårdaste fängelsen trots att vi lever med skyddade personuppgifter - Bättre en dålig pappa än ingen alls är kommentaren domaren la som satt sig hårt in my mind... Håller definitivt inte med då min son skall vara tvungen att sitta flertal timmar i en bil med en socilasekreterare (de är i mot umgänge) för att få träffa sin pappa som han inte vill. Han har inte åldern inne att få bestämma själv.
Jag trodde aldrig i hela mitt liv att det fanns en suck om att han kunde få umgänge med allt vad vi har gått igenom, samt de hårda straffet han fick gentemot mig. Jag är livrädd, vad ska hända nu? Hur kan samhället få fungerar så här? Var det föräldrarna det plötsligt handlade om och inte barnet? Känns som om jag hade vetat  detta kunde jag lika gärna ha stannat. Klart att han kommer få ut ur vårat barn var vi bor och då är jag ju ändå död så vad spelar de för roll? Då kommer min son ändp inte ha någon mamma. Då kunde jag lika gärna bespara mig och alla mina nära och kära det här och stå ut...
Känner mig så känslig och sårbar...att någon annan ska ta beslut över hur mitt barns liv kommer bli och om jag skall få leva eller inte. Om domaren dömer att de ska bli umgänge hoppas jag att HAN kommer ha mitt liv på hans samvete resten av hans liv.

Jag fattar bara inte hur det svenska samhället fungerar ibland. Men jag kommer inte ge mig, men jag tycker att det får räcka med problem nu. Det ända jag strävar efter är trygghet och lugn &ro.. no more drama in my life.
 
My life inside a box fortsätter...jag kan inte ur för jag känner mig trapped. jag har livstid... och han är snart fri...

Foto by me..

Denna bild jag tog i skogen får mig att känna ett inre lugn..

Så är jag antingen är det svart eller vitt... men jag har inte alltid varit så. Kanske känner jag mig strssad för att jag väntar ett viktigt beslut imorgon och det avgör så mycket i mitt liv. Det avgör hur mycket jag skall bli tvungen att kriga eller om jag kan få slappna av för en stund...
Jag känner att min oro gör att jag får oro för allt i mitt liv vilket även gör att jag skjuter bort människor i mitt liv. så jävla nervös inför morgondagen...låt det inte hända, please!

Foto by me...