stor dag imorgon...

Känner mig trött, irriterad, nervös men förbannad...dagen som kommer imorgon har en stor inverkan på mitt och mina barns framtida liv.
Jag funderar även på att göra en del förändringar i människor kring mig, men det håller jag för mig själv en så länge. Har en del beslut att ta.
Jag har iallfall fått ett erbjudande som är suuuper, men inget är min hand än...så därav väntar jag med de också..

bara funderingar i natten, sitter ensam nu.....med mina tankar. God Natt Sweet harts....

Människor runt omkring mig nu skulle jag vilja ge så mycket, ni betyder så mycket..skulle ge vad som helst för er


Att leva med skyddade personuppgifter/ hemlig Identitet

Att leva med skyddade personuppgifter är inte lätt, speciellt inte till en början. Efter ett tag vänjer man sig mer men det gäller att inte bli för oförsiktig.
Det finns sekretess markering vilket är de vanligaste skyddet här i Sverige. Det innebär att din adress är skyddad men myndigheterna har den. Även fastän myndigheterna oftast har säkerhetsavdelningar och fått utbildning i hur man jobbar med skyddade personuppgifter så finns det fortfarande risker för att det ska läcka ut någonstans.
Därav finns det högre skydd som kvarskrivning. Det innebär att du inte står skriven på någon adress utan du är folkbokförd i församlingen som ligger i den staden du bodde innan. Då har intll de några myndigheter tillgång till någon adress överhuvudtaget. Det finns en person på skatteverket som har din adress och sköter posten till dig. Det jobbigaste med detta är att du ofta får din post försenad, du kan inte rösta, svårt med dagis, sjukvård osv. Men jag rekomenderar ändå denna om de behövs. Det finns särskillda " regler" för att du skall kunna få detta skydd.
Sen har vi namnbyte och byte av person nummer. Idag är det endast 20-30 personer som lever med fingrade personuppgifter. För att få det finns ännu högre krav på din säkerhet. Dessutom så är det inte lätt att leva med det i Sverige. Du raderas ut som peson då det gäller alla dina betyg, dina jobberfarenheter mm. De är som att föddas på nytt. Du får heller inte ha någon kontakt med någon ur ditt förra liv. Men å andra sidan så är det även problem med kvarskrivna då det gäller betyg och jobbmeriter. Man får ju inte avslöja sitt tidigare liv. Du har alltid en ny historia och det är väldigt svårt att ljuga till en början.. Men du ska helt enkelt vara så tråkig som möjligt.

Här nedan kan du som behöver läsa mera på skatteverkets hemsida om skyddade personuppgifter...
http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/skyddadepersonuppgifter/vagledningforhanteringavskyddadepersonuppgifter.4.18e1b10334ebe8bc80002541.html


Finns det någon som har frågor kring det så hjälper jag gärna till. Vet hur svårt saker och ting kan vara.



The missing part in my life...

Man kan ju fundera på om det verkligen står rättt till med mig då mina känslor tycks åka en berg o dal bana. Jag saknar mina vänner något fruktansvärt. Jag har bara behöllt de bästa genom åren och de är som min familj, de står mig närmast, de känner mig, de vet allt om mig. Jag kan inte och får inte släppa in någon mer person i mitt inre. Så därav fastnar jag "Inside my box"... jag saknar ett liv med mina vänner...tryggheten där jag är jag och ingen annan. Känner mig fångad, precis som jag gjorde förr..trodde de skulle bli bättre men verkligheten ser naturligtvis annorlunda ut. Jag skanar att dela mitt liv med en vän, jag saknar att kunna ta en spontan fika, ha långa samtal...skulle bara vilja göra en sån enkel sak som att åka ner fredagseftermiddag med en vän och bara sitta på en uteservering. När min man ska ner en fredagskväll och bara träffa vänner, skulle jag bara vilja kunna göra de samma. Men det går inte...då blir jag sittandes hemma framför tvn. Den känslan som jag får då är så jobbig. Jag känner mig så tråkig och jag känner att min pojkvän får skuldkänslor gentemot mig. Visst följer jag med också, men ibland behöver han så klart umgås ensam med sina vänner precis som jag.
Jag har fastnat "my life inside a box". Nämde det för min pojkvän och han blev helt vit i ansiktet och sa att jag aldrig får säga så...but thats the way its..
Så visst trivs jag här, är tacksam för det jag har, för att mina barn mår bra. Men mycket händer i mitt huvud och för att en människa ska må bra fullt ut så krävs det att alla grundbehov är tillfredställda (tillbaka till psykologin). Mina grundbehov är fyllda men the missing part... mina vänner och speciellt en som jag längtar efter...
Karriär...den skulle redan vart i topp för länge sen... kris??? nu måste jag iväg..skönt att skriva bara..puss

Jag ska vinna!

Nu är jag nöjd, tillfredställd, nervös, orolig, stressad och glad :). Jag och min baby ska iväg och åka gokart, för första gången för mig. Det ska bli super! Allt känns bra just nu med min älskling men....ställt till lite medans mina känslor dalat, var lite för känslomässigt laddad och la över en del av min ångest på en vän som jag måste ordna upp. kanske va det bra också för tydligen har hon också känt sig lite besviken på mig så de kanske behövdes rensas... sen går de kanske inte bara skylla på sexet utan det har nog mycket med rättegången att göra som kommer nu i veckan. Jag skall möta mitt ex (behöver inte vara i samma sal som honom), jag ska möta mitt förflutna. Jag är fortfarande nervös för att göra han arg, vill konstigt nog inte få han ledsen (konstiga känslor de där, livrädd för att det skall vara någon där som blivit beställd o rent av skjuter mig på plats. Elller följer efter mig, pratade med säkerhetspolisen och de skall vara med men mer info om hur skall jag få.. Känns ändå obehagligt att vara i samma stad, sal och höra hans röst. Känns jobbigt att ännu en gång behöva prata om MITT liv framför okända människor...blotta mig helt. Men jag ska försöka vara stark, kanske sista gången jag behöver möta denna psykiskt störda människa. Snart har han suttit av sitt straff för de han gjort mig och månaderna räknas ner...allt kommer i kapp.. MEN samtidigt känns mitt liv bra att jag har min baby, mina barn har det bra och jag slipper leva ett låtsasliv...hmm..fastän det gör jag till en del nu. Kan inte prata om mitt förflutna till någon ny  ska vän...därav mina gamla, goa o hedliga vänner betyder så mycket för mig o jag saknar dem så mycket..

Jaja, jag ska kämpa, jag kommer att vara stark och till slut ska jag äntligen "VINNA"


Midsommar 2011 - små saker kan göra en glad..

Nu har jag inte skrivit på ett tag, då denna blogg mest var till mina inersta funderingar. Idag är det midsommar och jag ska med barnen till stången. Det som känns så underbart, som väldigt få kan förstå hur mycket det verkligen betyer för mig är att min pojkvän kommer att följa med dit. Jag förstår att för vissa är det ingen big deal men för mig är det stort. Under dessa år jag varit mamma har jag alltid fått gått ensam med barnen och titta på när andra familjer är hela. Jag har varit sambo i mååånga år tidigare men han har aldrig velat följa med på familjesaker fastän barnen blir besvikna o jag så klart.
Igår sa min yngsta att han ville åka utomlands. Jag svarade att han inte har något pass och för att få det så måste både mamman och pappan skriva på ett papper. Han svarade men jag har ju ingen pappa, eller varför kan inte "N" skriva på den, han är ju ändå som min pappa, han kan väll vara min pappa?
Jag visste inte vad jag skulle säga...han vill ha en pappa men inte sin egen. "N" har brytt sig mer än hans egen pappa gjort. Igår kom han hem och sa att vi skulle iväg och plocka jordgubbar med barnen...såna små saker gör mig så glad.
Senare ska vi grilla och på kvällen är vi bortbjudna till hans familj. Allt jag har nu är något jag alltid velat ha...allt jag sökt är trygghet och stabilitet...spänning har jag haft tillräckligt med i hela mitt liv...


RSS 2.0