onthefirstpageofmystory

Puh..vilken jul! Äntligen har jag funnit ro i själen. Allt är bra med min sweetie också. Jag har fått logiska förklaringar och inser med mig själv att jag kan göra sådana historier i huvudet som inte är vidare hälsosamt. Fick en guessväska, skor och en ring :). Haft en skön julafton. Mitt nyårslöfte är att lära mig lita mera på människor. Jag är på min vakt ständigt och letar efter fel för att vara på den säkra sidan. Att bli överaskad med svek är det värsta för mig. Skönt att ha en här om nätterna, nu känner jag mig tryggare med :):: Sov tight!

Efter ett omtumlande och massa utredningar av vad som var vad så känns det bättre igen. Nu är allt i sin ordning igen och jag har fått jätte fina presenter. En gucci väska :), ett par skor och en ring :). har lite småinköp och sen kommer vi fira jul med de som betyder mest för mig :) känns faktiskt riktigt bra. Mina barn är förväntansfulla och glada:) ska återgå till allt fixande. kramar

Trodde ja tagit tillbaka makten över mig själv.. Men nu när jag blev påmind av honom, försvann allt och jag är nu tillbaka där jag var.. Aldrig fysiskt men psykiskt. Finns ingen annan människa på den här jorden som kan skrämma mig så som han. Dessutom är jag inte vidare lätt skrämd heller. Jag hatar att han fortfarande har makten att kunna få mig må så här och känna mig så liten. Hur ska jag någonsin kunna förklara detta för någon när jag inte ens kan det själv. jag avskyr att känna mig som ett offer! Jag vill känna mig som den överlevaren jag faktiskt är. Än så länge vill säga!

Nu har vi kommit tillbaka till tingsrätten igen och familjerätten är färdig med sitt beslut. Enligt dem finner de för barnets bästa att inte ha någon umgänge med fadern. Så vki får hoppas på de bästa nu. Nu har jag besök av en gammal vän och hon känner till allt om mitt liv vilket känns så skönt. Fick ett svar igår av min pojkvän på mail som var väldigt tjurigt. Mmm inte bra reaktion när ja helt skrev ute från mina känslor. Han hade försökt ringa från utlandet när ja sov men vet inte om han sett mailet innan för de var vid ung samma tidpunkt. Men skit samma om de ska vara så. Jag är ju så medveten om att jag inte orkar med små lögner som en skrev som kommentar tidigare under ett inlägg om man ljuger om små saker vad ljuger man inte om då? för övrigt har ja blivit väldigt paranoid av mig igen och springer i fönstren och hoppar högt när ringklockan ringer.nu ska vi iväg och handla lite julklappar:) hoppas ni får en bra lördag! Kraaamar!

Man behöver nog släppa taget om den man var för att komma vidare och vara who u become.. Försöka gå vidare och inte fastna. Känns som jag lätt gör det och livet rinner ur mina händer.. Men samtidigt vad ska man göra för att 'leva livet' när vardagen finns hos alla. Men just nu känns de som jag är inlåst i min lägenhet som jag var förr men det är kanske där ja vill vara? just nu är ja förvirrad och vet varken ut eller in, det är en jobbig period för mig den här tiden på året då mina tankar uppslukas av de ja förlorat. Btw min pojkvän skickade ett mail om hur mycket han saknade mig och älskade mig..jag stod på mig och skrev som ja kände istället för att hålla ett falskt leende. Skrev att de inte alls var ok för mig ang de ja skrev i inlägget nedan. Känns faktiskt bra, även fastän ja ibland hungrar efter kärlek. men på något sätt känns de som att ja ljuger för mig själv att detta förhållandee kommer att funka när ja ändå vet att förtroendet är kört. Inte bara de ja känner att vi är på helt olika nivåer i livet men ändå så har jag svårt att släppa det...gammal vana? Eller är de så att man aldrig blir nöjd och att man alltid har olika problem i förhållanden? Feels like im stuck betwen to worlds...

Ja de var ingen nyhet för mig. Det är i hans värld mitt fel att han inte har något kvar. Han har förlorat mig, hans son familj och har inget kvar. Det är mitt fel för jag inte stod ut längre med att leva i missbruk,kriminalitet o våld. Fick nyss en påminnelse om hur han är och att ja kanske underskattar honom ibland. . Har börjat kännas som han när som helst kommer finnas utanför min dörr.. Nu vet ja säkert att han letar efter mig..

Jag är så trött på lögner eller uteslutade sanningar så de får mig att må illa. Men vad är det jag inte förstår frågar ja mig själv.. Min nya kille som ja haft i ca ett år är en snäll och omtänksam människa men även yngre och mer oerfaren än mig. De visar sig ofta att han ljuger för att få empati och uppmärksamhet. Han uteslutar gärna att säga saker som för mig är viktigt att veta för att man ska ha ett förtroende. saken är den att eftersom ja levt de liv ja har så tar ja alltid reda på sanningen för internet kan man få reda på allt om man forskar. Han är nu utomlands på semester och han har pratat om att vi ska åka i ca 8 mån men nu fick han ett erbjudande att hans vän har ett hus utomlands o de slapp boende. Så de skulle bli ett grabbgäng med andra ord. men så dyker de upp kort på fb på han, en av killarna o en tjej. De är på hans väns logg och ja vet att den killen har ett förhllande och hans tjej gillar kortet. Under kommentarer står de namn på tjejen och allt verkar vara planerat? När han hörde av sig på sms frågade ja vem hon var. Fick en förklaring att de var en av killarnas tjej och att de inte var meningen hon skulle följa med utan hennes bror men han tappade bort passet 2 dagar innan... för mig låter de väldigt konstigt då man planerat en resa på 2 veckor och inte då skaffar ett tillfälligt pass. Och varför han inte nämner de för mig om han visste de 2 dagar före. Hade han sagt de från början hade d inte varit konstigt men nu låter de väldigt skumt.. saken är de att ja har problem med att lita och hur man får reagera i såna här situationer så ja behöver hjälp! Vad tror ni och vad skulle ni göra? Ser att många läser så snälla hjälp! kramar

Jag har försökt intala mig själv att han har fullt upp med sitt liv sen han kom ut. Men utifrån hans agerande på vissa fronter så vet ja att han letar. Jag får höra saker som får mig att tro att han vet vart ja bor. Sverige är litet de känner man verkligen när man är 'jagad'. Försökt tänka realistiskt om att de inte sika kunna gå men när jag fick höra en skvaller här om dagen så verkar de som om han är närmare än vad jag trott. De får mig stressad och fylld med ångest. Vart ska jag egentligen ta vägen? Om ja blir tvungen att flytta här i från vilket ja verkligen hoppas på att ja inte behöver. Så måste d bli utomlands. Även när ja börjar tänka så,känns även världen liten. Man kan stötta på vem som helst när som helst. vill bara ha tillbaka den där känslan f-* U.. I DONT GIVE A F-K! Men just nu gör ja de för ja vet att då länge inte polisen ger mig ett vapen som skydd så kommer ja inte kunna skydda mig från honom. de här får mig att bli precis vansinig! Nehe..känns hopplöst ibland att gå och vänta på att han skall dö för att mitt liv ska få börja eller att han ska göra något dumt. De flesta som åker dit enligt polisens forskning söker aldrig upp den tjejen igen..men ja vet till 100 procent att han gör de och han har redan börjat... nehe återgå till vardagen då..

Haft ett långt samtal med mitt största barn på ca 2 timmar, vilket var väldigt skönt. Jag har alltid sagt att han ska prata med mig om de är något som händer i hans liv. Tjata även om de under tiden med mitt ex och även efter. Mendast en händelse har kommit fram då han hade tagit tag i honom och gapat framför vänner. Nu berätta han något hemskt, som jag är glad att han lättat sitt hjärta. Men de känns samtidigt så jobbigt och ja känner sådan skuld även fastän ja vet att ja verkligen har kämpat och försökt att lämna denna skithög. Trodde hans missbruk var en hemlighet för barnen men tydligen så har min största varit med och sett honom ta droger framför honom vid ett tillfälle utan att bry sig och vid ett annat sprungit ifrån polisen. Ja mår så illa av att tänka på de här att han ska få med sig de minnena även fastän han säger sig inte tänka på de och är glad att vi flyttade och han har de bra nu.. men ja känner ändå att han kanske är för liten för att se de ännu. man vill sina barn de bästa. Samtidigt som den minsta slits mellan att inte vilja se honom mera till att sakna honom och göra teckning med hjärta och skrivit pappa. De sliter sönder mitt hjärta.. ja är medveten om att ja gjort de rätta men de här är sjukt jobbigt! Mina barn är mitt allt... Idag vid luciat åget var minstingen så stolt då de var första gången på flera år någon släkting kunnat komma pga skyddade uppgifter. Samma sak pratade med rektorn idag och hon berättade om att de skulle gå ut med att inga kort fick tas. Just pga barn kan hamna på fb eller att de kan finnas barn med skyddande uppgifter. De är faktiskt jätteduktiga skolan och vi har provat fram olika varianter som att de inte finns hans namn någonstans etc. Ne he nu ska ja försöka analysera mera av denna ångest from hell men antar att de är en stor anledning. Nattkramar!

Jag har verkligen haft fullt upp hela helgen. Haft besök här med barn och de har sovit över. De har varit skönt ändå med massor av rörelser. Älskar verkligen den här tjejen som ja känt i ca 1år i min nya stad. Så skönt att ha henne en tjej ja verkligen kan lita på och vi har blivit bra vänner. De är svårt att komma till en ny stad o vara sjukskriven för man träffar inte så mycket människor. Men hon är underbar:).. Men hamnar ibland i tankar kring att mina år bara flygit förbi hur många år ja lät han ta av mitt liv. Tidigare har ja inte sett de utan bara försökt blicka framåt för de är ingen ide att älta i gamla saker utan bearbeta dem och sen gå vidare. Men de är väll även så att ja tyvärr har stort kontrollbehov, utvecklade de under mina år med mitt ex och min nuvarande kille är på semester och de känns jobbigt att inte veta vad han gör. Saknar honom men samtidigt när de blir så här så är det lätt för mig att inte vilja känna känslor för honom bara för att inte kunna bli sårad. Vi har tidigare haft våra duster och tilliten har fått sig een törn.inget allvarlgt som otrohet men lögner har dykt upp och de har ja väldigt svårt för.men de tog slut och efter en månad bestämde vi för att gå vidare med varandra. Usch vilka starka känslor ja känner men ja vet att de här bara är bra för mig att få träna lite.. Känner mig själv och vet att jag behöver detta för att konfrontera mig själv och kunna bearbeta även detta. Idag kommer de besök som ska stanna här ett par dagar och barnen är överlyckliga.. De ska ha lucia o minsta ska sjunga själv så han är så stolt och glad att de ska komma och titta på honom. Måste vila en stund nu innan ja sätter fart:) kom ihåg - bättre sent än aldrig men vänta inte för länge för att få de liv du vill ha..livet går fort! Kärlek till er <3

Mitt ex var inte bara våldsam utan även kriminell o missbrukare..husransaker ja varit med om känns som att bli våldtagen. De går igenom smutstvätt, kort som kan vara privata osv. Men de värsta av allt är att mina barn har varit hemma när de knackat på men jag har alltid lyckats få dem att backa för artt ja ska få ut barnen utan att de skulle se..ja bär på sånt otroligt dåligt samvete gentemot mina barn så ingen kan ana. Jag vet att ja verkligen försökt att göra de bästa och att ja lyckades ta oss levande där ifrån o mina barn mår bra idag. De har kommit svartklädda män nerspringandes från trapparn när ja ska gå ut genom dörren, vårat hem har flera gånger varit omringat av polisbilar osv. Ofta hittade de inget men de hittade vapen for tankarna omkring tänk om mina barn hittat de före? Den pistolen han hotat mig med trodde ja var borta för länge sen...ja skäms för alla har alltid sagt att ja är en sån bra mamma och ja vet att när ni läser detta kommer ni döna mig..men de ligger så mycket bakom och de enda ja ville göra var att vi skulle överleva..att barnen skulle få ha sin mamma vid liv..

Just de har blivit ett stort problem för mig. Någonstans vid 21 års åldet som jag började förstå att människor kan ljuga,prata skit bakom ryggen eller bara svika en trots de är nära och man aldrig kan tro det. Saken är den att vid den åldern ljög jag ytterst ytterst sällan..för att sedan efter ett förhållande med bara lögner faktiskt lärde mig att ljuga av honom. Inte för mina vänner så men för honom för att inte hamna i problem och självklart ang hans missbruk,kriminalitet och våld.denna människa ljög ständigt om oväsentliga saker också och nu ser jag alltid människan..vi alla är människor som gör misstag,vi vill inte såra andra o drar vita lögner osv.ok en vit lögn kan ibland vara bättre än sanning. Men jag har svårt att ha tillit till människor som ja en gång märker ljuger för en annan. Jag tycker det är så jobbigt att hela tiden vara på min vakt och många gånger vara beredd på svek. Nästan så att ja inbillar mig och då blir de verkligt för mig och ja mår dåligt av det..fast än det inte ens har hänt.jag lever alltså händelsen i förväg för att slippa ta allt som en chock och ta den stora smällen för då har jag redan bearbetat den...jättekonstigt tänkt eftersom det kanske inte alls händer. När ja tänker att vi alla är mänskliga och många har behov att prata om varandra eller kanske klanka ner eller att min pojkvän kanske flörtar med andra tjejer och hamnar i en situation inte var meningen att hända. Känns som ja själv isolerat mig mycket från omvärlden igen just pga aatt de var så ja fick mitt ex nöjd med mig. Så svårt att ändra ett mönster. Själv har ja väldigt svårt att svika männsikor som står mig nära och anser mig själv ha hög lojalitet. När ja märker att människor inte är lika lojala blir ja chockad. När ja märker att människor är egoistiska blir jag förvånad. Jag har svårt att förstå hur det kan komma sig att man väljer att tänka på de viset.. Vi alla är olika och tur är väll det och ja tror att människor kommer in i ens liv av en orsak och går när deras uppgift är slutförd på så sätt att man kanske blir osams eller glider isär. Men jag har alltid varit 'känd' fmör att vända ryggen på en sekund åt människor som sviker mig utan att visa några känslor.kan uppfattas som riktigt kall viljet ja lärt mig vara för att inte bli sårad men med mina förhållanden verkar de vara tvärtom. Att de kan göra vad som men ja står ändå kvar? De går bara inte ihop..vet att ja behöver läka men samtidigt så ser ju världen ut så här och något man måste bara lära sig att acceptera...eller?

Vill först berätta från tidigare inlägg att ja fick ensam vårdnad utan rätt till umgänge av pappan. Självklart är detta ett beslut man måste ta om vad som är bäst för barnet och allas säkerhet. Idag hade ja ett samtal med min största som blivit påkommen av en vän att han hade skyddade personuppgifter då han var tvungen lämna personuppgifter vid ett samband och denna person då sa de högt när vännen hörde. Fastän de finns utbildade personer för såna här ärenden finns de mera outbildade. Så denna person har egentligen kunna sätta oss i stor fara. Man måste hjälpa sina barn att handskas med såna här saker då det är jobbiga situationer som dyker upp. Båda mina barn tycker det hr är jobbigt men föraståer att de är nödvändigt. Hade ett jätte bra samtal med min största idag och han tyckte de var skönt att berätta om lite saker han upplevt medan vi levde med mitt ex som ja inte hade en aning om. Kändes jobbigt att höra men samtidigt skönt att han berättade det. Men de får mig att få fruktansvärt dåligt samvete att ja inte flydde tidigare..men ja trodde allt skulle bli värre, ja trodde mina barn skulle få leva utan mamma..tack o lov så har de varit rätt skonade från saker och ting men om de finns någon kvinna som läser detta o stannar be jag den ta steget..om inte för dig så för dina barn.

Jag har ett stort ärr på min arm... jag skäms så mycket när folk frågar. Han högg av senor och allt för att han var sur på mig att jag tog en taxi hem före honom...

Det är inte så att kvinnor väljer att leva i våldsamma förhållanden utan det är män som väljer att misshandla kvinnor.

Det är en myt att kvinnor går från det ena våldsamma förhållandet till det andra. De flesta gör inte det. Kvinnor från alla olika grupperingar och samhällsskikt är utsatta för våld. Det huvudsakliga skälet till att kvinnor stannar i ett våldsamt förhållande är rädsla för vad som ska hända, med henne själv eller barnen, om hon försöker frigöra sig och misslyckas.

Faktum är att de flesta kvinnor försöker lämna sina män ett antal gånger innan de faktiskt lyckas. Våld föregås av en gradvis ökande psykisk misshandel och kontroll, något som också gör det svårare för kvinnan att bryta upp. Kontrollen innefattar oftast även ekonomisk kontroll och många kvinnor har inte tillgång till sina egna pengar.

Kvinnor som har gått igenom denna process berättar historier som i stort överensstämmer med varandra. Här följer några tidiga tecken för att hitta och välja en man som inte slår kvinnor och som respekterar kvinnors jämlikhet.

Inställning till kvinnor: Vad säger han allmänt om kvinnor, hur de uppför sig, klär sig osv. Vad anser han om sina kvinnliga kollegor? Hur och efter vad värderar han en kvinna? Om han är nedlåtande och respektlös mot kvinnor i allmänhet, kommer han antagligen behandla dig likadant.

Svartsjuka: Män som visar tecken på överdriven svartsjuka har ett stort kontrollbehov. Var särskilt vaksam om han börjar ställa dig till svars för hur han känner. Om du hoppar över din tjejmiddag på grund av hans inställning, då har han börjat ta kontrollen över ditt beteende.

Våldsamt beteende: Blir han arg och slår sönder saker hemma hos dig, sparkar söner dörrar eller slänger porslin? Detta är våldshandlingar med syfte att skrämma dig.

Isolering: När isoleringsprocessen börjar kan man lägga märke till mönster i hans beteende. Han kanske kör dig till och från skolan/jobbet. Han skulle gärna vilja att du jobbade mindre och var hemma mer. Han vill att ni ska göra allt tillsammans och låter dig inte träffa vänner och arbetskamrater själv. Du börjar tappa kontakten med dina vänner, eftersom han inte gillar att du träffar dem. Oftast säger han inte rakt ut vad du får göra utan du märker på hans reaktioner vad han tycker ändå.

Ökande kontroll: I början handlar det bara om att han ska vara med och bestämma allt, oavsett om det bara rör ditt liv. Det är han som bestämmer vad ni ska prata om och vad ni ska göra. Detta utökas successivt och till slut är det han som styr både vad du tänker, säger och gör.

För den som blir utsatt finns det ett antal saker man kan göra.

För en hemlig dagbok: Skriv ned varje gång han hotar eller slår dig. Det är svårt att komma ihåg efteråt vad det egentligen var som hände. Förvara dagboken på jobbet, bankfack eller någon annan stans, dit han inte har tillgång.

Anförtro dig åt någon: Berätta för någon som du kan lita på, vad du är med om. Även om du inte orkar göra något åt saken nu, så är det i alla fall någon som vet.

Dokumentera: Försök att skriva ned och fotografera dina skador. Om du går till doktorn ska du alltid be om hjälp att ta ett foto. Du behöver inte använda dem men om du vill anmäla din man en dag så finns de fortfarande kvar. Jag tog kort med mobilen och skickade till min vän för att hon skulle spara det i sin telefon som användes vid rättegången 2 år senare.

Tro inte att det inte kommer hända igen: Ordna en flyktväg så att du kan gå när du vill. Kontakta en vän, släkting eller ett kvinnohus. Be någon om en nyckel, så att du alltid har någonstans att ta vägen oavsett vilken tid på dygnet det är.

Kontakta en kvinnojour: På ett kvinnohus tror de på dig och kommer att hjälpa dig den dag du bestämmer dig för att gå. De kan stötta dig och hjälpa dig, om du behöver nytt boende, skyddad identitet osv. Du kommer också att träffa andra kvinnor som har varit med om samma sak, så du kan få stöd och nya vänner.

Gör en polisanmälan: Acceptera inte det han utsätter dig för. Våld mot kvinnor och barn är ett brott. För din egen skull och för att han ska förstå att det han gör är fel, anmäl honom till polisen.

Jag vet att det är något som inte stämmer. Jag ser hans slöa ögon faller ihop och han talar slödrigt. I alla dessa år har jag försökt kämpat i mot hans missbruk. Ja försöker stoppa honom från att gå in på toaletten, för ja vet att han skall inicijera morfin. Han nekar krafigt mellan slödrande ord. Och föser bort mig.men ja har bestämt mig att det inte får hända att ja inte kan låta detta fortsätta. Ja tar risken att öppna dörren som är låst för att ta honom på bar gärning. Han blir arg så klart men just då bryr ja mig inte.han står med ryggen mot mig och ber mig gå ut och jag ser sikuetten av sprutan. Jag vägrar och frågar vad han har i handen. Jag kissar utbryter han.nej ja såg sprutan svarade ja..han vänder sig om och skriker medans han stoppar undan de han har i handen i fikan och skriker får ja inte ens kissa.han knuffar ner mig till marken och jag säger att ja vet vad du håller på med. Jasså du svarar han, jag är kisssnödig men eftersom ja inte får kissa så gör ja väll de här då..han kissar på mig sittandes på huk har ja tagit mig upp. Ja tror inte de är sant..hur mycket mer kan man förnedra någon. Den här historien har ja inte ens nämt i rättegång eller för polisen för den är så sjukt förnedrande. De enda ja ville var att hjälpa att få honom att inte göra sånna saker i hemmet där barn faktiskt bor...

Tänk på de kvinnor och speciellt barn som firar jul på kvinnojourer. Oftast har de bara fått tagit med sig de allra nödvändigaste och äger knappt något. Bidra med något och lämna lite julklappar till kvinnojourer eller kommun till dessa barn. Behöver inte vara nya grejer heller eller speciellt dyra. Ja vet att de går åt mycket pengar för vanliga människor vid jul, men de finns 10krs lådor också. Eller varför inte den där foundation du köpt fel färg till dig själv eller tröjan som inte passade dig.. Ja ska iallafall bidra, ja har firat jul med mina barn på kvinnojouren inte nog att de blir utan familj och tomte de går även igenom något hemskt!

Det är inte bara fysisk misshandel ja gått igenom utan även psykisk. Nu har ja ett nytt förhållande men det känns svårt att veta vilka regler` som råder. I mitt tidigare förhållande fick ja inte säga hej till någon av de manliga könet.ja fick heller inte gå ut på krogen, sova borta hos vänner, svårt att åka o hälsa på en vän en dag, skulle vara hemma, om ja besökte någon vän nära mig så ringde han hela tiden o fråga när ja skulle hem. Även när ja var på jobbet ringde han eller ville att ja skulle sluta tidigare osv. Nu har ja en kille som jobbar hela tiden vilket mitt ex inte behövde göra så ofta då han var yrkeskriminell. Trots all psykisk o fysisk misshandel så satt han upp mig på en pedistal och visade att han älskade mig på ett sätt som ja aldrig tror ja kan få igen..de låter sjukt i andras öron ja vet. Men nu fastän de gått ett par år så känner ja mig inte bekväm. Ja har mycket förstäelse för min nya medans ja nu tycker att han kanske inte prioriterar mig i sitt liv som ja vill. Fast ja vet inte varför ja inte riktigt är nöjd. Efter lite över ett år tillsammans har vi inte några framtidsplaner. Ofta måste ja fråga vänner om vad som är rätt eller fel... Som ex hur mycket man ska göra för sin kille.ja har alltid sköt allt från räkningar,jobb, hem obarn ensam. Nu känns de som ja fastnar i samma mönster o gör allt..eftersom mitt ex 'uppfostrade' mig till att d var så en bra fru är. Ja får ångest av att gå ut med vänner trots att han gör det och ja vet att de inte är nå problem. Ja kan känna ett enormt kontrollbehov vilket är så jobbigt. Kanske är ja likadan som mitt ex var? Ja har ju väldiga problem med att lita på människor..what to do?

När man behöver ta till skydd med skyddade personuppgifter så kan det vara svårt ibland för barnen. Jag råder faktiskt till att om det krävs och det går fråga barnen om namnbyte.. om de har en önskan att byta namn redan när man bor på kvinnojouren. Om det har något fantasinamn. Sådana fall kan det bli mycket lättare. Jag valde att ha barnens namn kvar med byta efternamn just pga det var så svårt för dem och den ena ville inte. Ångrar att jag inte gjorde de på den minsta dock för han ville. Idag så har vi provat olika varianter i skolan. På hans saker så står det ett X istället för namn. Han är inte med på någrat kort eller klasslistor. Han finns heller inte med på uppropningslistor o dylikt. Till en början var detta inget problem men sen började barnen såklart fråga och min mista tyckte detta var jobbigt så vi bytte till initialerna på böcker, lådor etc. Men de som är viktigt är att man lyssnar på barnen och hjälper de ur dessa situationer. Som i detta fall sa jag till honom att säg att du skriver så för det går fortast. Dagarna då de är fotografering så är de alltid hemma. Men då tar vi kort hemma istället. som ja brukar säga mycket häftigare bilder än i skolan som tex i naturen. Men det viktigaste är att hjälpa dem om hur det ska klara av vissa situationer och vad de ska svara på visa frågor.

Ring om du behöver hjälp, tveka inte! Kvinnofredslinjen tel: 020 / 50 50 50

Oftast när man befinner sig i destruktiva förhållanden vågar inte lämna pga rädsla för att allt ska bli ännu värre. Det tog många år innan jag vågade ta de beslutet. Mitt ex sa också alltid att om ja skulle sticka och skaffa mig skyddade personuppgifter skulle han ändå hitta mig och ja var övertygad om att han skulle mmörda mig. I för sig så tror ja fortfarande att han skulle göra det. Ett råd är att berätta för någon helst flera de hade jag mycket nytta av i rättegången då bevis oftast inte finns eftersom det sker bakom stängda dörrar oftast. ett annat råd är att skriva upp händelser o datum när saker occh ting inträffar.jag förstår att de är svårt att hålla saker och ting gömda när man bor med en sån här man som oft har stort kontrollbehov. Men de som man kan gör adå är faktisk att ordna ett bankfack och där kan bara du gå in. I bankfacket lägger du även in pass och försöker spara de pengar du kan. Självklart så får man hjälp av socialen när sånt här händer men de är jätteskönt att ha pengar när man skall iväg för man vet aldrig vad som ska hända eller vart man tar vägen. Mitt var helt oplanerat men som tur var hade ja lagt undan lite pengar som han inte visste om. Jag och mina barn firade jul i en kvinnojourslägenhet mn tack vare pengarna kunde ja ta en kryssning med dem några dagar före så de fick träffa en tomte. Etc. Våga ta steget för du kommer att få de så mycket bättre. Har du barn så gör det för deras skull. Ja säger inte att de blir lätt men de blir bättre efter rättegångar och dylikt är över. En sak som ja fruktade var att möta honom i rättsalen men de ordnar så att man kan få sitta i ett annat rum. I mitt fall så är mitt ex även grovt kriminell vilket gjorde att ja ffick 2 livvakter med mig från personskydd och fick ha rättegången i skyddsalen där plexerglas finns mot åskådarna. Är man utländsk och är rädd för att släktingar ska göra något så finns dem även för dem. Personskydd är enormt duktiga och har hjälpt mig otroligt mycket. Vill också säga att de skydd man får från samhället finns i olika grader beroende på vad som krävs.och i mitt fall är de i stort sett bara jag som kan avslöja vart ja bor. Ja vill avsluta med att säga att tänk på de barn som firar jul på kvinnojouren, skänk något till dem! Om inte nya saker så allt från kläder till leksaker som ni inte använder. De är bara att ringa kommunen eller kvinnojouren i den staden som ni bor i.. Är det något som någon undrar över eller vill ha anonym kontakt eller vad som är det bara att lämna en kommentar så gör ja de jag kan. Massa kramar!