onthefirstpageofmystory

Man behöver nog släppa taget om den man var för att komma vidare och vara who u become.. Försöka gå vidare och inte fastna. Känns som jag lätt gör det och livet rinner ur mina händer.. Men samtidigt vad ska man göra för att 'leva livet' när vardagen finns hos alla. Men just nu känns de som jag är inlåst i min lägenhet som jag var förr men det är kanske där ja vill vara? just nu är ja förvirrad och vet varken ut eller in, det är en jobbig period för mig den här tiden på året då mina tankar uppslukas av de ja förlorat. Btw min pojkvän skickade ett mail om hur mycket han saknade mig och älskade mig..jag stod på mig och skrev som ja kände istället för att hålla ett falskt leende. Skrev att de inte alls var ok för mig ang de ja skrev i inlägget nedan. Känns faktiskt bra, även fastän ja ibland hungrar efter kärlek. men på något sätt känns de som att ja ljuger för mig själv att detta förhållandee kommer att funka när ja ändå vet att förtroendet är kört. Inte bara de ja känner att vi är på helt olika nivåer i livet men ändå så har jag svårt att släppa det...gammal vana? Eller är de så att man aldrig blir nöjd och att man alltid har olika problem i förhållanden? Feels like im stuck betwen to worlds...