onthefirstpageofmystory

Det är inte bara fysisk misshandel ja gått igenom utan även psykisk. Nu har ja ett nytt förhållande men det känns svårt att veta vilka regler` som råder. I mitt tidigare förhållande fick ja inte säga hej till någon av de manliga könet.ja fick heller inte gå ut på krogen, sova borta hos vänner, svårt att åka o hälsa på en vän en dag, skulle vara hemma, om ja besökte någon vän nära mig så ringde han hela tiden o fråga när ja skulle hem. Även när ja var på jobbet ringde han eller ville att ja skulle sluta tidigare osv. Nu har ja en kille som jobbar hela tiden vilket mitt ex inte behövde göra så ofta då han var yrkeskriminell. Trots all psykisk o fysisk misshandel så satt han upp mig på en pedistal och visade att han älskade mig på ett sätt som ja aldrig tror ja kan få igen..de låter sjukt i andras öron ja vet. Men nu fastän de gått ett par år så känner ja mig inte bekväm. Ja har mycket förstäelse för min nya medans ja nu tycker att han kanske inte prioriterar mig i sitt liv som ja vill. Fast ja vet inte varför ja inte riktigt är nöjd. Efter lite över ett år tillsammans har vi inte några framtidsplaner. Ofta måste ja fråga vänner om vad som är rätt eller fel... Som ex hur mycket man ska göra för sin kille.ja har alltid sköt allt från räkningar,jobb, hem obarn ensam. Nu känns de som ja fastnar i samma mönster o gör allt..eftersom mitt ex 'uppfostrade' mig till att d var så en bra fru är. Ja får ångest av att gå ut med vänner trots att han gör det och ja vet att de inte är nå problem. Ja kan känna ett enormt kontrollbehov vilket är så jobbigt. Kanske är ja likadan som mitt ex var? Ja har ju väldiga problem med att lita på människor..what to do?