onthefirstpageofmystory

Nu är jag nöjd, tillfredställd, nervös, orolig, stressad och glad :). Jag och min baby ska iväg och åka gokart, för första gången för mig. Det ska bli super! Allt känns bra just nu med min älskling men....ställt till lite medans mina känslor dalat, var lite för känslomässigt laddad och la över en del av min ångest på en vän som jag måste ordna upp. kanske va det bra också för tydligen har hon också känt sig lite besviken på mig så de kanske behövdes rensas... sen går de kanske inte bara skylla på sexet utan det har nog mycket med rättegången att göra som kommer nu i veckan. Jag skall möta mitt ex (behöver inte vara i samma sal som honom), jag ska möta mitt förflutna. Jag är fortfarande nervös för att göra han arg, vill konstigt nog inte få han ledsen (konstiga känslor de där, livrädd för att det skall vara någon där som blivit beställd o rent av skjuter mig på plats. Elller följer efter mig, pratade med säkerhetspolisen och de skall vara med men mer info om hur skall jag få.. Känns ändå obehagligt att vara i samma stad, sal och höra hans röst. Känns jobbigt att ännu en gång behöva prata om MITT liv framför okända människor...blotta mig helt. Men jag ska försöka vara stark, kanske sista gången jag behöver möta denna psykiskt störda människa. Snart har han suttit av sitt straff för de han gjort mig och månaderna räknas ner...allt kommer i kapp.. MEN samtidigt känns mitt liv bra att jag har min baby, mina barn har det bra och jag slipper leva ett låtsasliv...hmm..fastän det gör jag till en del nu. Kan inte prata om mitt förflutna till någon ny  ska vän...därav mina gamla, goa o hedliga vänner betyder så mycket för mig o jag saknar dem så mycket..

Jaja, jag ska kämpa, jag kommer att vara stark och till slut ska jag äntligen "VINNA"