onthefirstpageofmystory

Mitt namn är inhögget i hans ben, men min själ - mig kan han aldrig få..

Glömmer det aldrig, när blodet rann längs sovrummet....när det var en pöl vid fönstret jag trodde var blåbärs soppa.
Glömmer aldrig hans sjuka uttryck men samtidigt hjälplösa och hopp om mer uppmärksamhet...
Förhållandet var sjukt, om bara psykiatrin hade lyssnat, kanske vissa saker inte skulle behövt hända..

Kanske MITT liv varit ett liv och inte en flykt, kanske hade hans liv att kunna få vara i frihet...vem vet.