onthefirstpageofmystory

Jag har en ny vän som är mycket yngre än mig själv. Efter att ha lämnat ett förhållande som varat i hela min ungdom och sen komma in i ett ny vänskap så är det inte lätt alla gånger och veta hur man skall bette sig. Helt plötsligt känner jag mig livrädd... just för känslor som kommer upp och nu i 2 dagar har jag varit väldigt kall utan andlening egentligen. Jag puttar alltså bort honom från mig....fastän han är en jätte snäll människa.
Kanske är jag inte redo vem vet..men hur länge skall man skylla på saker o ting man varit med om? Visst behövs bearbeting men att sen lämna det. Se en ny människa framför sig.
det är svårt, speciellt de perioderna som jag har när jag tänker mycket på det som hänt. Jag bearbetar det mesta själv. De är inte så att jag inte skulle kunna prata om det, jag avskyr bara att ha offerkofftan på mig...därav tar jag allt själv...

Men nu sitter jag här och har samma känsla...en ständig oro!

Jag hatar dig för vad du gjort mig och min familj, jag hatar mig som satt mig i denna situation. "Vi" har tagit många år ifrån mitt liv. Tänk om jag vågat ta reda på, tänk om jag visste hur mycket samhället verkligen kan göra för människor som är behov av skydd.

Ni som befinner er i de situationerna ring kvinnojouren de kan hjälpa!

Jag trodde aldrig jag kunde ta mig ur, jag trodde det bara var för de "normalt" hotade...men om jag kan kan alla!