husrannsakan i sitt hem
Mitt ex var inte bara våldsam utan även kriminell o missbrukare..husransaker ja varit med om känns som att bli våldtagen. De går igenom smutstvätt, kort som kan vara privata osv. Men de värsta av allt är att mina barn har varit hemma när de knackat på men jag har alltid lyckats få dem att backa för artt ja ska få ut barnen utan att de skulle se..ja bär på sånt otroligt dåligt samvete gentemot mina barn så ingen kan ana. Jag vet att ja verkligen försökt att göra de bästa och att ja lyckades ta oss levande där ifrån o mina barn mår bra idag. De har kommit svartklädda män nerspringandes från trapparn när ja ska gå ut genom dörren, vårat hem har flera gånger varit omringat av polisbilar osv. Ofta hittade de inget men de hittade vapen for tankarna omkring tänk om mina barn hittat de före? Den pistolen han hotat mig med trodde ja var borta för länge sen...ja skäms för alla har alltid sagt att ja är en sån bra mamma och ja vet att när ni läser detta kommer ni döna mig..men de ligger så mycket bakom och de enda ja ville göra var att vi skulle överleva..att barnen skulle få ha sin mamma vid liv..
problem med att lita på människor!
Just de har blivit ett stort problem för mig. Någonstans vid 21 års åldet som jag började förstå att människor kan ljuga,prata skit bakom ryggen eller bara svika en trots de är nära och man aldrig kan tro det. Saken är den att vid den åldern ljög jag ytterst ytterst sällan..för att sedan efter ett förhållande med bara lögner faktiskt lärde mig att ljuga av honom. Inte för mina vänner så men för honom för att inte hamna i problem och självklart ang hans missbruk,kriminalitet och våld.denna människa ljög ständigt om oväsentliga saker också och nu ser jag alltid människan..vi alla är människor som gör misstag,vi vill inte såra andra o drar vita lögner osv.ok en vit lögn kan ibland vara bättre än sanning. Men jag har svårt att ha tillit till människor som ja en gång märker ljuger för en annan. Jag tycker det är så jobbigt att hela tiden vara på min vakt och många gånger vara beredd på svek. Nästan så att ja inbillar mig och då blir de verkligt för mig och ja mår dåligt av det..fast än det inte ens har hänt.jag lever alltså händelsen i förväg för att slippa ta allt som en chock och ta den stora smällen för då har jag redan bearbetat den...jättekonstigt tänkt eftersom det kanske inte alls händer. När ja tänker att vi alla är mänskliga och många har behov att prata om varandra eller kanske klanka ner eller att min pojkvän kanske flörtar med andra tjejer och hamnar i en situation inte var meningen att hända. Känns som ja själv isolerat mig mycket från omvärlden igen just pga aatt de var så ja fick mitt ex nöjd med mig. Så svårt att ändra ett mönster. Själv har ja väldigt svårt att svika männsikor som står mig nära och anser mig själv ha hög lojalitet. När ja märker att människor inte är lika lojala blir ja chockad. När ja märker att människor är egoistiska blir jag förvånad. Jag har svårt att förstå hur det kan komma sig att man väljer att tänka på de viset.. Vi alla är olika och tur är väll det och ja tror att människor kommer in i ens liv av en orsak och går när deras uppgift är slutförd på så sätt att man kanske blir osams eller glider isär. Men jag har alltid varit 'känd' fmör att vända ryggen på en sekund åt människor som sviker mig utan att visa några känslor.kan uppfattas som riktigt kall viljet ja lärt mig vara för att inte bli sårad men med mina förhållanden verkar de vara tvärtom. Att de kan göra vad som men ja står ändå kvar? De går bara inte ihop..vet att ja behöver läka men samtidigt så ser ju världen ut så här och något man måste bara lära sig att acceptera...eller?
glöm inte barnen med skyddade personuppgifter..
Vill först berätta från tidigare inlägg att ja fick ensam vårdnad utan rätt till umgänge av pappan. Självklart är detta ett beslut man måste ta om vad som är bäst för barnet och allas säkerhet. Idag hade ja ett samtal med min största som blivit påkommen av en vän att han hade skyddade personuppgifter då han var tvungen lämna personuppgifter vid ett samband och denna person då sa de högt när vännen hörde. Fastän de finns utbildade personer för såna här ärenden finns de mera outbildade. Så denna person har egentligen kunna sätta oss i stor fara. Man måste hjälpa sina barn att handskas med såna här saker då det är jobbiga situationer som dyker upp. Båda mina barn tycker det hr är jobbigt men föraståer att de är nödvändigt. Hade ett jätte bra samtal med min största idag och han tyckte de var skönt att berätta om lite saker han upplevt medan vi levde med mitt ex som ja inte hade en aning om. Kändes jobbigt att höra men samtidigt skönt att han berättade det. Men de får mig att få fruktansvärt dåligt samvete att ja inte flydde tidigare..men ja trodde allt skulle bli värre, ja trodde mina barn skulle få leva utan mamma..tack o lov så har de varit rätt skonade från saker och ting men om de finns någon kvinna som läser detta o stannar be jag den ta steget..om inte för dig så för dina barn.
Knivhöggen för att han var sur..
Jag har ett stort ärr på min arm... jag skäms så mycket när folk frågar. Han högg av senor och allt för att han var sur på mig att jag tog en taxi hem före honom...
En man som misshandlar
Det är inte så att kvinnor väljer att leva i våldsamma förhållanden utan det är män som väljer att misshandla kvinnor.
Det är en myt att kvinnor går från det ena våldsamma förhållandet till det andra. De flesta gör inte det. Kvinnor från alla olika grupperingar och samhällsskikt är utsatta för våld. Det huvudsakliga skälet till att kvinnor stannar i ett våldsamt förhållande är rädsla för vad som ska hända, med henne själv eller barnen, om hon försöker frigöra sig och misslyckas.
Faktum är att de flesta kvinnor försöker lämna sina män ett antal gånger innan de faktiskt lyckas. Våld föregås av en gradvis ökande psykisk misshandel och kontroll, något som också gör det svårare för kvinnan att bryta upp. Kontrollen innefattar oftast även ekonomisk kontroll och många kvinnor har inte tillgång till sina egna pengar.
Kvinnor som har gått igenom denna process berättar historier som i stort överensstämmer med varandra. Här följer några tidiga tecken för att hitta och välja en man som inte slår kvinnor och som respekterar kvinnors jämlikhet.
Inställning till kvinnor: Vad säger han allmänt om kvinnor, hur de uppför sig, klär sig osv. Vad anser han om sina kvinnliga kollegor? Hur och efter vad värderar han en kvinna? Om han är nedlåtande och respektlös mot kvinnor i allmänhet, kommer han antagligen behandla dig likadant.
Svartsjuka: Män som visar tecken på överdriven svartsjuka har ett stort kontrollbehov. Var särskilt vaksam om han börjar ställa dig till svars för hur han känner. Om du hoppar över din tjejmiddag på grund av hans inställning, då har han börjat ta kontrollen över ditt beteende.
Våldsamt beteende: Blir han arg och slår sönder saker hemma hos dig, sparkar söner dörrar eller slänger porslin? Detta är våldshandlingar med syfte att skrämma dig.
Isolering: När isoleringsprocessen börjar kan man lägga märke till mönster i hans beteende. Han kanske kör dig till och från skolan/jobbet. Han skulle gärna vilja att du jobbade mindre och var hemma mer. Han vill att ni ska göra allt tillsammans och låter dig inte träffa vänner och arbetskamrater själv. Du börjar tappa kontakten med dina vänner, eftersom han inte gillar att du träffar dem. Oftast säger han inte rakt ut vad du får göra utan du märker på hans reaktioner vad han tycker ändå.
Ökande kontroll: I början handlar det bara om att han ska vara med och bestämma allt, oavsett om det bara rör ditt liv. Det är han som bestämmer vad ni ska prata om och vad ni ska göra. Detta utökas successivt och till slut är det han som styr både vad du tänker, säger och gör.
För den som blir utsatt finns det ett antal saker man kan göra.
För en hemlig dagbok: Skriv ned varje gång han hotar eller slår dig. Det är svårt att komma ihåg efteråt vad det egentligen var som hände. Förvara dagboken på jobbet, bankfack eller någon annan stans, dit han inte har tillgång.
Anförtro dig åt någon: Berätta för någon som du kan lita på, vad du är med om. Även om du inte orkar göra något åt saken nu, så är det i alla fall någon som vet.
Dokumentera: Försök att skriva ned och fotografera dina skador. Om du går till doktorn ska du alltid be om hjälp att ta ett foto. Du behöver inte använda dem men om du vill anmäla din man en dag så finns de fortfarande kvar. Jag tog kort med mobilen och skickade till min vän för att hon skulle spara det i sin telefon som användes vid rättegången 2 år senare.
Tro inte att det inte kommer hända igen: Ordna en flyktväg så att du kan gå när du vill. Kontakta en vän, släkting eller ett kvinnohus. Be någon om en nyckel, så att du alltid har någonstans att ta vägen oavsett vilken tid på dygnet det är.
Kontakta en kvinnojour: På ett kvinnohus tror de på dig och kommer att hjälpa dig den dag du bestämmer dig för att gå. De kan stötta dig och hjälpa dig, om du behöver nytt boende, skyddad identitet osv. Du kommer också att träffa andra kvinnor som har varit med om samma sak, så du kan få stöd och nya vänner.
Gör en polisanmälan: Acceptera inte det han utsätter dig för. Våld mot kvinnor och barn är ett brott. För din egen skull och för att han ska förstå att det han gör är fel, anmäl honom till polisen.
han kissade på mig
Jag vet att det är något som inte stämmer. Jag ser hans slöa ögon faller ihop och han talar slödrigt. I alla dessa år har jag försökt kämpat i mot hans missbruk. Ja försöker stoppa honom från att gå in på toaletten, för ja vet att han skall inicijera morfin. Han nekar krafigt mellan slödrande ord. Och föser bort mig.men ja har bestämt mig att det inte får hända att ja inte kan låta detta fortsätta. Ja tar risken att öppna dörren som är låst för att ta honom på bar gärning. Han blir arg så klart men just då bryr ja mig inte.han står med ryggen mot mig och ber mig gå ut och jag ser sikuetten av sprutan. Jag vägrar och frågar vad han har i handen. Jag kissar utbryter han.nej ja såg sprutan svarade ja..han vänder sig om och skriker medans han stoppar undan de han har i handen i fikan och skriker får ja inte ens kissa.han knuffar ner mig till marken och jag säger att ja vet vad du håller på med. Jasså du svarar han, jag är kisssnödig men eftersom ja inte får kissa så gör ja väll de här då..han kissar på mig sittandes på huk har ja tagit mig upp. Ja tror inte de är sant..hur mycket mer kan man förnedra någon. Den här historien har ja inte ens nämt i rättegång eller för polisen för den är så sjukt förnedrande. De enda ja ville var att hjälpa att få honom att inte göra sånna saker i hemmet där barn faktiskt bor...
barn och kvinnor som firar jul på kvinnojourer!
Tänk på de kvinnor och speciellt barn som firar jul på kvinnojourer. Oftast har de bara fått tagit med sig de allra nödvändigaste och äger knappt något. Bidra med något och lämna lite julklappar till kvinnojourer eller kommun till dessa barn. Behöver inte vara nya grejer heller eller speciellt dyra. Ja vet att de går åt mycket pengar för vanliga människor vid jul, men de finns 10krs lådor också. Eller varför inte den där foundation du köpt fel färg till dig själv eller tröjan som inte passade dig.. Ja ska iallafall bidra, ja har firat jul med mina barn på kvinnojouren inte nog att de blir utan familj och tomte de går även igenom något hemskt!
skadad från mitt ex..
Det är inte bara fysisk misshandel ja gått igenom utan även psykisk. Nu har ja ett nytt förhållande men det känns svårt att veta vilka regler` som råder. I mitt tidigare förhållande fick ja inte säga hej till någon av de manliga könet.ja fick heller inte gå ut på krogen, sova borta hos vänner, svårt att åka o hälsa på en vän en dag, skulle vara hemma, om ja besökte någon vän nära mig så ringde han hela tiden o fråga när ja skulle hem. Även när ja var på jobbet ringde han eller ville att ja skulle sluta tidigare osv. Nu har ja en kille som jobbar hela tiden vilket mitt ex inte behövde göra så ofta då han var yrkeskriminell. Trots all psykisk o fysisk misshandel så satt han upp mig på en pedistal och visade att han älskade mig på ett sätt som ja aldrig tror ja kan få igen..de låter sjukt i andras öron ja vet. Men nu fastän de gått ett par år så känner ja mig inte bekväm. Ja har mycket förstäelse för min nya medans ja nu tycker att han kanske inte prioriterar mig i sitt liv som ja vill. Fast ja vet inte varför ja inte riktigt är nöjd. Efter lite över ett år tillsammans har vi inte några framtidsplaner. Ofta måste ja fråga vänner om vad som är rätt eller fel... Som ex hur mycket man ska göra för sin kille.ja har alltid sköt allt från räkningar,jobb, hem obarn ensam. Nu känns de som ja fastnar i samma mönster o gör allt..eftersom mitt ex 'uppfostrade' mig till att d var så en bra fru är. Ja får ångest av att gå ut med vänner trots att han gör det och ja vet att de inte är nå problem. Ja kan känna ett enormt kontrollbehov vilket är så jobbigt. Kanske är ja likadan som mitt ex var? Ja har ju väldiga problem med att lita på människor..what to do?
Barn med skyddade personuppgifter!
När man behöver ta till skydd med skyddade personuppgifter så kan det vara svårt ibland för barnen. Jag råder faktiskt till att om det krävs och det går fråga barnen om namnbyte.. om de har en önskan att byta namn redan när man bor på kvinnojouren. Om det har något
fantasinamn. Sådana fall kan det bli mycket lättare. Jag valde att ha barnens namn kvar med byta efternamn just pga det var så svårt för dem och den ena ville inte. Ångrar att jag inte gjorde de på den minsta dock för han ville. Idag så har vi provat olika varianter i skolan. På hans saker så står det ett X istället för namn. Han är inte med på någrat
kort eller klasslistor. Han finns heller inte med på
uppropningslistor o dylikt. Till en början var detta inget problem men sen började barnen såklart fråga och min mista tyckte detta var jobbigt så vi bytte till initialerna
på böcker, lådor etc. Men de som är viktigt är att man lyssnar på barnen och hjälper de ur dessa situationer. Som i detta fall sa jag till honom att säg att du skriver så för det går fortast. Dagarna då de är fotografering så är de alltid hemma. Men då tar vi kort hemma istället. som ja brukar säga mycket häftigare bilder än i skolan som tex i naturen. Men det viktigaste är att hjälpa dem om hur det ska klara av vissa situationer och vad de ska svara på visa frågor.
kvinnofridslinjen!
Ring om du behöver hjälp, tveka inte! Kvinnofredslinjen tel: 020 / 50 50 50
misshandlade kvinnor - det finns bra hjälp!o
Oftast när man befinner sig i destruktiva förhållanden vågar inte lämna pga rädsla för att allt ska bli ännu värre. Det tog många år innan jag vågade ta de beslutet. Mitt ex sa också alltid att om ja skulle sticka och skaffa mig skyddade personuppgifter skulle han ändå hitta mig och ja var övertygad om att han skulle mmörda mig. I för sig så tror ja fortfarande att han skulle göra det. Ett råd är att berätta för någon helst flera de hade jag mycket nytta av i rättegången då bevis oftast inte finns eftersom det sker bakom stängda dörrar oftast.
ett annat råd är att skriva upp händelser o datum när saker occh ting inträffar.jag förstår att de är svårt att hålla saker och ting gömda när man bor med en sån här man som oft har stort kontrollbehov. Men de som man kan gör adå är faktisk att ordna ett bankfack och där kan bara du gå in. I bankfacket lägger du även in pass och försöker spara de pengar du kan. Självklart så får man hjälp av socialen när sånt här händer men de är jätteskönt att ha pengar när man skall iväg för man vet aldrig vad som ska hända eller vart man tar vägen. Mitt var helt oplanerat men som tur var hade ja lagt undan lite pengar som han inte visste om. Jag och mina barn firade jul i en kvinnojourslägenhet mn tack vare pengarna kunde ja ta en kryssning med dem några dagar före så de fick träffa en tomte. Etc. Våga ta steget för du kommer att få de så mycket bättre. Har du barn så gör det för deras skull. Ja säger inte att de blir lätt men de blir bättre efter rättegångar och dylikt är över. En sak som ja fruktade var att möta honom i rättsalen men de ordnar så att man kan få sitta i ett annat rum. I mitt fall så är mitt ex även grovt kriminell vilket gjorde att ja ffick 2 livvakter med mig från personskydd och fick ha rättegången i skyddsalen där plexerglas finns mot åskådarna. Är man utländsk och är rädd för att släktingar ska göra något så finns dem även för dem. Personskydd är enormt duktiga och har hjälpt mig otroligt mycket. Vill också säga att de skydd man får från samhället finns i olika grader beroende på vad som krävs.och i mitt fall är de i stort sett bara jag som kan avslöja vart ja bor.
Ja vill avsluta med att säga att tänk på de barn som firar jul på kvinnojouren, skänk något till dem! Om inte nya saker så allt från kläder till leksaker som ni inte använder. De är bara att ringa kommunen eller kvinnojouren i den staden som ni bor i.. Är det något som någon undrar över eller vill ha anonym kontakt eller vad som är det bara att lämna en kommentar så gör ja de jag kan. Massa kramar!
Han skulle skjuta mig.
Tror du inte jag vågar skrek han i mitt öra..de ekade fram i köket. Om inte jag kan få dig så ska ingen annan ha dig heller.
Pistolen laddas och trycks mot mitt huvud. Jag skriker till och hör min minsta ropandes vad händer mamma? Ingen fara älskling ingen fara stanna där du är.
De enda jag kunde se framför mig var att
mina barn skulle se mig bli skjuten. Att barnen skulle få leva utan sin mamma.. jag viskar
..förlåt, jag tar tillbaka dig..jag älskar dig..de tar imot. Jag känner mig äcklad men måste rädda situationen som råder för tillfället. För mina barns skull, hade de bara barit ja hade jag inte brytt mig..
kvinnovåldet måste stoppas! Nu är min frigiven o ja har fortfarande fängelse!
Ja är en av de 15 000 i sverige med skyddande identitet.
Alldeles för lite åtgärder och information finns de för de hä kvinnorna.
Under de kommande veckan kommer ja återkomma med olika kvinnors minnen från ett överfall som de har varit utsatt för från sin pojkvän, man eller ex.
I min situation råder så att han nu kommit ut idag och jag har kollat dörrar, pratat med person skydd och familjerätten. Livet kommer inte längre bli som det varit. Men samtidigt blir jag så förbannad och trotsig!
Jag har haft full koll genom en person som tagit ´reda på vart han ständigt rör sig och på de sättet känt mig någorlunda trygg. Samhället tycker redan att jag har tillräckligt med skydd, vilket vi kan vara oense om men det ja i ett annat inlägg.
Jag vill att de kvinnor som läser detta och varit med om detta är med och skickar in sina upplevelser. Kanske del som alltid ställer sig frågan "men varför lämnar du inte honom tidigare" får sig svar. Kanske det är en början
Sleför dig berätta för någon anonymt eller vill ha hjälp.
Iallafall denna vecka kör vi en mäns våld mot kvinnor! Skicka era histoier antingen under kommentarer.
Hoppas alla får sköna drömmar! God Natt / meeee
sömnproblem?
mmm...sömnproblem, sömnstörningar har jag... och varför jag har det är ganska uppenbart med alla trauma jag utsatte mig själv för under mitt liv. Rätt intressant är att man kan aldrig veta den människa man har framför sig vad den bär på insidan, vi är bara ett skal fyllt med händelser och minnen... Det är det livet bygger på att spara på minnen. Och dessto fler fina minnen man har dessto bättre mår man?
MIn lille pojk har inte hört av sig ännu..var bara förbi och drog runt och prasslade med påsar och drog i byrån..men efter han gått hade han inte tagit med något. Vet inte riktigt hur han tänker. Saken var att vi diskuterade en händelse i lördags om att jag satt och väntade på honom och han berättar inte förrän 2.30 att han är med vänner och kommer att vara ute med de ett tag till...det fick mig att små sura i 3 dagar och sen så sa jag åt honom om det och så blev det ett herrans liv. "SUCK" och nu har han inte kommit, ringt el skickat sms sen dess. jag blir så trött...men så är det med mig nu, hårda bud..jag har inte hört av mig heller men tycker att de får han göra så jag väntar annars får vi helt enkelt skita i allt och de är snart!
ANg. sömnproblemen...ja ja är ju vaken 3.35 fastän jag tog min sömn medecin för 1 timme sen och det har inget att göra något med min pojkvän att göra. Den enda gången jag sover som kung är när jag har haft SEX. Vilke tjag behöver nu...snart :9
Natti...eller jag ska väll återgå till tvn :)
Ensam vårdnad men kanske umgänge..
Idag så kom domen som jag har väntat på. Jag får ensam vårdnad av våran son men det finns en möjlighet till umgäng men de lämnar det vidare till socilatjänsten! Tack och lov så får de ta hand om vårdnaden, då de vet mer om hur barnet mår, hur pappan är och att ett umgänge är omöljligt med skyddade personuppgifter i detta fall! De är va de har sagt nu. Så skönt att jag fick ensam vårdnad, bara en sådan sak som att vi vill åka på semester - och nu kan vi göra det.
Jag tycker att när man dömts till så grova brott och kvinnan och barnet lever under skyddade personuppgifter vore det en självklarhet att mannen ska förlora vårdnaden. Jag kommer kämpa vidare nu för att få socialtjänsten att förstå att ett umgänge inte finns en chans till att fungera. Så i november ska socilatjänstens utredning vara klar! Håll tummarna...
Allt vi vill ha är trygghet...ett normalt liv.
No more drama in my life - please...
Orolig...imorogon visar det sig om min son får umgänge med sin pappa som sitter i ett av Sveriges hårdaste fängelsen trots att vi lever med skyddade personuppgifter - Bättre en dålig pappa än ingen alls är kommentaren domaren la som satt sig hårt in my mind... Håller definitivt inte med då min son skall vara tvungen att sitta flertal timmar i en bil med en socilasekreterare (de är i mot umgänge) för att få träffa sin pappa som han inte vill. Han har inte åldern inne att få bestämma själv.
Jag trodde aldrig i hela mitt liv att det fanns en suck om att han kunde få umgänge med allt vad vi har gått igenom, samt de hårda straffet han fick gentemot mig.
Jag är livrädd, vad ska hända nu? Hur kan samhället få fungerar så här? Var det föräldrarna det plötsligt handlade om och inte barnet? Känns som om jag hade vetat detta kunde jag lika gärna ha stannat. Klart att han kommer få ut ur vårat barn var vi bor och då är jag ju ändå död så vad spelar de för roll? Då kommer min son ändp inte ha någon mamma. Då kunde jag lika gärna bespara mig och alla mina nära och kära det här och stå ut...
Känner mig så känslig och sårbar...att någon annan ska ta beslut över hur mitt barns liv kommer bli och om jag skall få leva eller inte. Om domaren dömer att de ska bli umgänge hoppas jag att HAN kommer ha mitt liv på hans samvete resten av hans liv.
Jag fattar bara inte hur det svenska samhället fungerar ibland. Men jag kommer inte ge mig, men jag tycker att det får räcka med problem nu. Det ända jag strävar efter är trygghet och lugn &ro.. no more drama in my life.
My life inside a box fortsätter...jag kan inte ur för jag känner mig trapped. jag har livstid... och han är snart fri...
Foto by me..
Denna bild jag tog i skogen får mig att känna ett inre lugn..
Svart eller vitt!
Så är jag antingen är det svart eller vitt... men jag har inte alltid varit så. Kanske känner jag mig strssad för att jag väntar ett viktigt beslut imorgon och det avgör så mycket i mitt liv. Det avgör hur mycket jag skall bli tvungen att kriga eller om jag kan få slappna av för en stund...
Jag känner att min oro gör att jag får oro för allt i mitt liv vilket även gör att jag skjuter bort människor i mitt liv. så jävla nervös inför morgondagen...låt det inte hända, please!
Foto by me...
stor dag imorgon...
Känner mig trött, irriterad, nervös men förbannad...dagen som kommer imorgon har en stor inverkan på mitt och mina barns framtida liv.
Jag funderar även på att göra en del förändringar i människor kring mig, men det håller jag för mig själv en så länge. Har en del beslut att ta.
Jag har iallfall fått ett erbjudande som är suuuper, men inget är min hand än...så därav väntar jag med de också..
bara funderingar i natten, sitter ensam nu.....med mina tankar. God Natt Sweet harts....
Människor runt omkring mig nu skulle jag vilja ge så mycket, ni betyder så mycket..skulle ge vad som helst för er ♥
Att leva med skyddade personuppgifter/ hemlig Identitet
Att leva med skyddade personuppgifter är inte lätt, speciellt inte till en början. Efter ett tag vänjer man sig mer men det gäller att inte bli för oförsiktig.
Det finns sekretess markering vilket är de vanligaste skyddet här i Sverige. Det innebär att din adress är skyddad men myndigheterna har den. Även fastän myndigheterna oftast har säkerhetsavdelningar och fått utbildning i hur man jobbar med skyddade personuppgifter så finns det fortfarande risker för att det ska läcka ut någonstans.
Därav finns det högre skydd som kvarskrivning. Det innebär att du inte står skriven på någon adress utan du är folkbokförd i församlingen som ligger i den staden du bodde innan. Då har intll de några myndigheter tillgång till någon adress överhuvudtaget. Det finns en person på skatteverket som har din adress och sköter posten till dig. Det jobbigaste med detta är att du ofta får din post försenad, du kan inte rösta, svårt med dagis, sjukvård osv. Men jag rekomenderar ändå denna om de behövs. Det finns särskillda " regler" för att du skall kunna få detta skydd.
Sen har vi namnbyte och byte av person nummer. Idag är det endast 20-30 personer som lever med fingrade personuppgifter. För att få det finns ännu högre krav på din säkerhet. Dessutom så är det inte lätt att leva med det i Sverige. Du raderas ut som peson då det gäller alla dina betyg, dina jobberfarenheter mm. De är som att föddas på nytt. Du får heller inte ha någon kontakt med någon ur ditt förra liv. Men å andra sidan så är det även problem med kvarskrivna då det gäller betyg och jobbmeriter. Man får ju inte avslöja sitt tidigare liv. Du har alltid en ny historia och det är väldigt svårt att ljuga till en början.. Men du ska helt enkelt vara så tråkig som möjligt.
Här nedan kan du som behöver läsa mera på skatteverkets hemsida om skyddade personuppgifter...
http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/skyddadepersonuppgifter/vagledningforhanteringavskyddadepersonuppgifter.4.18e1b10334ebe8bc80002541.html
Finns det någon som har frågor kring det så hjälper jag gärna till. Vet hur svårt saker och ting kan vara.
The missing part in my life...
Man kan ju fundera på om det verkligen står rättt till med mig då mina känslor tycks åka en berg o dal bana. Jag saknar mina vänner något fruktansvärt. Jag har bara behöllt de bästa genom åren och de är som min familj, de står mig närmast, de känner mig, de vet allt om mig. Jag kan inte och får inte släppa in någon mer person i mitt inre. Så därav fastnar jag "Inside my box"... jag saknar ett liv med mina vänner...tryggheten där jag är jag och ingen annan. Känner mig fångad, precis som jag gjorde förr..trodde de skulle bli bättre men verkligheten ser naturligtvis annorlunda ut. Jag skanar att dela mitt liv med en vän, jag saknar att kunna ta en spontan fika, ha långa samtal...skulle bara vilja göra en sån enkel sak som att åka ner fredagseftermiddag med en vän och bara sitta på en uteservering. När min man ska ner en fredagskväll och bara träffa vänner, skulle jag bara vilja kunna göra de samma. Men det går inte...då blir jag sittandes hemma framför tvn. Den känslan som jag får då är så jobbig. Jag känner mig så tråkig och jag känner att min pojkvän får skuldkänslor gentemot mig. Visst följer jag med också, men ibland behöver han så klart umgås ensam med sina vänner precis som jag.
Jag har fastnat "my life inside a box". Nämde det för min pojkvän och han blev helt vit i ansiktet och sa att jag aldrig får säga så...but thats the way its..
Så visst trivs jag här, är tacksam för det jag har, för att mina barn mår bra. Men mycket händer i mitt huvud och för att en människa ska må bra fullt ut så krävs det att alla grundbehov är tillfredställda (tillbaka till psykologin). Mina grundbehov är fyllda men the missing part... mina vänner och speciellt en som jag längtar efter...
Karriär...den skulle redan vart i topp för länge sen... kris??? nu måste jag iväg..skönt att skriva bara..puss
